

Redan medlem?
Logga in

![]() egen bild sitT
Hon tänkte sig månskäran i det minsta av ljus, en blek strimma över kallt. Och sedan den värme i sängvar som under gemenskapen gav allt.
Denna kropp, som yxad barkved av murken ved, Frostig och hal i denna tid, detta anlete som ur år har sitt och all denna förunderliga frid.
Hur, frågade hon vart, och varför beredde livet denna nåd. Isen sprängde vakar var det nornerna som trädde tråd.
Vilsamt bara fötter mötte snö denna natt, som att öppna det kylda på någe vis. Det att värmen ur kärlek blir synbart i ett liv fyllt av is .
Bunden vers
av
Yrre
Läst 77 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2024-03-02 02:10 ![]() |
![]() ![]() ![]() Yrre |