Ibland glömmer jag
hur du ser ut
även om jag just såg dig
så tidigt som imorse.

Jag saknar dig
även om du ligger precis där
bredvid mig
tar en tupplur
viskar nonsens i sömnen.

När jag är med dig
försvinner hela världen
tills det är bara du och jag
som betyder något
precis då.

Ibland glömmer jag
att mitt liv
inte alltid
innehöll dig.

Jag har blivit girig;
om jag inte är hos dig
om så bara för en sekund,
känner jag mig naken
konstig och fel.

Det behövs finnas ett Du med i leken.
Annars är där något fel på min värld.
Den saknar något väsentligt.

Den saknar ett Du.
Den saknar ett Oss.

Men jag undrar hur
jag kunde stå ut,

förut,

innan du kom in i mitt liv?

...

Har jag glömt det också?

© Maj 2015