Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ångestdjur



i natten ser jag en ensam stjärna som glittrar
i natten springer jag för att dämpa min ångest
i natten ser jag människor
snälla skada mig tänker jag
snälla slå mig tänker jag när de närmar sig
de går förbi
snälla kom tillbaka och ta sönder mig
men de fortsätter gå
i natten är himlen svart och asfalten blöt
i natten rusar bilarna längst vägen
kan ni inte svänga in på trottoaren och köra
över mig kan ni inte få mig att leva känna
livet bulta i bröstet
i natten springer jag för att dämpa min ångest
i natten ser jag en stjärna som glittrar
ett ångestdjur som hånler

i mörkret ser jag en nattöppen kiosk
varför gör jag ingenting
varför gör jag ingenting
nu rånar jag den tänker jag
nu rånar jag den
jag går in
bakom kassan står en farbror och ler åt mig
jag går runt och tittar lite innan jag
tar en chipspåse som täckmantel
jag betalar och tänker: nu!
men istället går jag ut och gråter och slänger chipspåsen och nu regnar det och jag slänger mig i marken och skriker: grip tag i mig snälla grip tag i mig
varför gör jag ingenting
den ensamma stjärnan hånler från sin himmel
ett skrattande ångestdjur som vill mig illa
grip tag om mig som en flodvåg
som en moder om sin nyfödde son
mata mig med livet
den ensamma stjärnan glittrar från sin himmel
ett ångestdjur som vill mig illa





Fri vers av johii
Läst 472 gånger
Publicerad 2006-04-16 14:27



Bookmark and Share


  Sebastian Lönnlöv (sidhe)
En stark, klaustrofobisk och oljigt mörk dikt. Jag tänker på Johanna Nilssons senaste bok där en av karaktärerna går ut i mörkret och hoppas att någon rovdjursmänniska ska våldta henne, misshandla henne. Och samma författarinnas debutbok där Hanna försöker bli överkörd av en bil. En enda liten detalj stör mig i dikten: "åt min olycka." Det känns melodramatiskt. Du behöver inte skriva det. Vi förstår ändå att diktens jag är olyckligt. Vi förstår det faktiskt ännu bättre. Dikten skulle bli starka utan olyckan. För denna stjärna, detta ångestdjur som hånler är en bild lika stark som en elektromagnet!
2006-04-18

  Tassan
känner förtvivlan och längtan så påtagligt när jag läser.. myycket bra!
"grip tag om mig som en flodvåg
som en moder om sin nyfödde son
mata mig med livet", så starka rader att jag inte vet vad jag ska säga. jo, fortsätt skriv!!
2006-04-16
  > Nästa text
< Föregående

johii
johii

Mina favoriter
T-RED
precis exakt nu