Det finns dagar när vi är oslagbara, när vi flyger några millimeter över jorden och gravitationen verkar oförmögen att hålla oss kvar i atmosfären. Andra dagar är vi begravna långt under jordskorpans skyddande skal, rädda för vad som kan tänkas se oss där ute i världen – vi gömmer och glömmer det som känns svårt för att älska varandra i all evinnerlighet och aldrig riskera att slitas itu av allt som motsäger oss. Vi lever på flykt.

De hatar oss för att vi älskar. I en värld så svart av svältande barn och diskriminering jämte de som inte passar in har vi ingen plats. Vi passar inte in. Vi passar inte in i det nålsöga som rymmer allt det normala, vi är en kategori för sig. Vi med våra osminkade ansikten, trassliga hår och smutsiga naglar, vi med våra glödande kinder och glittrande ögon är vad de hatar. Vi som älskar på ett sätt de aldrig kommer förstå.