Jag står stilla, ensam under solen

och iakttar tiden ur min dvala.

Min skugga smyger omkring mig,

men lyckas aldrig omringa mig.

Jag är en konstant punkt i universum,

och allt liv sker vid sidan om.

Jag bevittnar min egen meningslöshet,

stilla, ensam under solen.

Hur mycket än solen smeker min hy,

är jag ändå förlorad till natten.