du talade om de då och då.
det där tomma innan de klarna
varje morgon
hur sa du…

”att vakna och inte veta mer än att
kroppen lever, att som ett barn se dagen som ny.
de är idag lika givande och troligt, som att hitta en
pärla i en påse sten, eller en hand som verkligen vill
hålla en”

tänker på de nu när du har rest
och tittar på
mina händer