det som skär i mig
skär ofta i dig
när slocknandet är brutalt

tanken svindlar ibland
när dagen långsamt lägger till
vid helt andra bryggor

skärskådandet blir då
ett annat sätt att se
det skogen slutligen kräver

strama är den ledes
ohållbara tyglar
kring det som sliter sig

dagarnas gungor över elden
är som spett med särskilda behov
när luftströmmarna sagt sitt

det var den dagen
och jag kände mig nöjd
med det som sagts