Kuckeliku! Kuckeliku!
Hörs från bondgården
på andra sidan Ljusnan
Kallas Varpen eftersom älven
här har en bredd likt en insjö
Runt timrad stuga hörs vindens
ihållande och lidande röst.
Min skugga i köket i full gestalt
Speglad från sovrummets nya spegel
ser jag mig förminskad men verklig
och utan skugga
Ingen kan nog förstå
det helvete som det innebär
att upptäcka att man fått en själ
som inte stämmer med ens kön
Han - honom
Hon - henne
Hen - henom
Ett landskap
av skuld och skam
breder ut sig
från norr till söder
- ett svenskt fenomen?
Som om glädje
vore ett undantag
Att nitiskt arbete
och ordning och reda
är livets mening
En svartklädd man
med en svart barnvagn
går långsamt i parken
När fader Albert dog
och prästen höll sin nekrolog
blev sorgen total
Men vid minnesstunden
steg stämningen
minut för minut
Hon gick bort när det var
som vackrast i Skåne
Den frusna sorgen
gör sig påmind varje vår
nära Kristi himmelsfärd
Lövträdens skönhet
färgas av solnedgången
som dröjer länge än
Ingen vill höra
om hur det är
att bli gammal
Att allt är som vanligt
men att en och annan krämpa
tränger sig på
Men det gör att perspektivet
blir ett annat, dagarna
är inte självklara längre
De existentiella frågorna
tar över
I min ålder
börjar jag
räkna baklänges
hur många år har jag kvar
från den dag jag dör
Tiden för den dagen
går att förutse
med sannolikhet
Eller i sanningens namn
man vet inte hur och när
Minns honom som
tog sin tillflykt till
erotiska fantasier
när meningen sinade
Minns också honom
som lät musikens rytm
ta över hela sinneslaget
när välmåendet kommit
Man behöver inte vara
en utvecklad bipolär
personlighet för att inse
det helvete som extrema
känslosvängningar för med sig
Kärleken till henne
låter sig svårligen
beskrivas
Det handlar om
vardag som funkar
Om den gemensamma
läsningen av texter och
frågor kring sinnesro
Skrev fel först ”minnesro”
och det är väl just det som
kärleken mellan oss uppnår
Den trygga vardagen utan
alltför mycket snack om
ålderns krämpor
Även om det senaste året
nog slagit alla rekord i
diagnoser och de näras död
Jag tror våra kramar ger
oss den tillit som
vi saknar i ensamheten
När vårfåglarna sover
och månen döljs av moln
kan jag äntligen sova