Vi vandrade för att söka svar på det onda.
Vandrade själv åter till bilen den sena oktobernatten.
Stegen på grusuppfarten denna natt alldeles ljudlösa.
Därinne väntar våra ungdomar ovetande.
Precis innan jag tar i handtaget är sekunderna då vi var en familj med vardagsbekymmer.
På dagen tretton månader senare är du i min famn ett sista litet andetag...
Livets vandring fortsätter vet inte vart, vet inte hur.
Så jag går där i mina gamla skor, tar några steg i taget.
Varför ha bråttom det är bara ett steg i resten av mitt liv.
Mitt liv var igår Mitt liv var för en liten stund sen.
Mitt liv är inte imorgon Mitt liv är inte om en stund.
Precis nu är mitt liv. Något annat vet jag inget om...