Mitt i evigheten så fångade du mitt kast, du lät mig träffa rätt och jag sköt
Jag sköt mot himlavalvets låsta port.
Doften av rost, rostade gångjärn

Du fångade mig utan att jag rymt, mitt i min trygga vardag
Jag hade aldrig varit vilse, hade aldrig varit borta
Kanske var det för att jag
inte hade karta
inte hade någon att, vara borta från

Nu lockas jag av ditt rykte o dina fiender få mig att smälta
Åh, insikten av att vara
att vara helt fångad

Ibland värmer kistans insida
O man kan lära sig gilla doften av gångjärnens rost