se mig i det som alltid

tycks vara på väg

någon annanstans

i det som har betydelse

som skjuter ut hakan

som staplar

vinglar och skyndar fram

mot det som slutligen

har en mening vi kan uttyda

kvällen hade kantrat

vid solens nedgång

det som planterats under dagen

kippade efter vatten

i kapade rötter

drömmen om en trädgård

hängde som en grön frukt

i den svala luften

det finns de som orerar

när det egentligen

inte avkrävs de inblandade

i det som konstant fortgår

i det som fortfarande

går att röra vid

myterna rör sig tyst

på ett evigt sätt

genom dagarnas längtan

efter någon form

av betydelse

det är åter kväll

hos de som äger rum

verket viker in sig

under uppgrävda stenar

sluter sig i gråskalor

tystnar i grönt