planterar lampor, svampar och kristaller

ändå ligger scenen i mörker

facklan slocknar

jag får börja om från början

treva mig fram i mörkret

Det var bara att börja om med det gamla amatörteatersällskapet igen. Skriva sketcher, låna ihop kostymer, söka bidrag och leta lokaler. Jag hade fått tips på en föreningslokal av snabbköpskassörskan i byn. På villkoret att hon själv fick stå på scen skulle vi få låna lokalen gratis. Jag var tveksam, hon hade ingen erfarenhet av teater och jag misstänkte att hon bara ville visa upp sina förstorade bröst. Dessutom skällde hon på mig för att jag inte betalade med jämna pengar för mitt tunnskivade fläsk och min potatis i affären. Hon hade ingen växel så jag fick en halv kasse kryddpåsar i stället. 

Eftersom teatersällskapet hade ont om pengar gick vi ändå med på förslaget på prov och besåg lokalen. Scenen var låg men ovanligt bred, och det fanns gott om både plats och stolar för publiken. Ridån var dock trasig och skulle behöva repareras. Kanske kunde vi få ihop en regnbågsfärgad av begagnade gardiner? Jag föreslog att vi skulle använda den stora halvgenomskinliga filmduken som fondvägg, men vaktmästaren förklarade att den var fast monterad och inte gick att flytta från väggen på scenens kortsida. Filmklubben hade sina visningar där. De trivdes med att sitta på scenen, det blev mer intimt så, förklarade vaktmästaren. Jag frågade efter ljusreglagen och vaktmästaren öppnade en ståldörr. Den hade tydligen inte varit öppnad på länge. En stålvajer var fästad i dörrhandtaget och när vaktmästaren öppnade höll kristallkronan på att falla ner.

På något märkligt sätt blev det ändå premiär. Jag minns inte mycket av den, men premiärfesten minns jag desto bättre. Ensemblen var samlad hemma i gillestugan och familjen tillika. Exet låg framför brasan. Hans äldsta dotters chilenska pojkvän stack solrosor i öronen på honom och målade hans ansikte. Han såg lycklig ut och gav mig en blöt, söt kyss. Exets ex dök upp och klagade på pojkvännens utbildning. Nog borde man vara förskollärare för att jobba med barn? Jag tonade ner konflikten och uppmanade alla att vara glada. De lydde. Pojkvännen log milt och tackade för festen.

jag följer dig på behörigt avstånd

din ryggtavla lyser inte längre

håret har mörknat

det är nästan lika kort som mitt

men det växer solrosor

i dina spår