midsomrigt lutande
mot dammen
i eftertänksamhet
och sval vind
som långsamt
krusar ytan
är jag du i jag
i det jag är

sänker sig i kvällen
solen i skuggorna
tiden i de stilla träden
all det där
som konstant
byter plats
med det som ändå
finns där

skärvor av tillhörighet
med en skvätt illusion
idag är allt som vanligt
under det
som konstant förgås
i takt med
stjärnornas långsamhet

vi vet att det som pågår
kräver en observatör
att det som lever
är datummärkt
materien är
liksom vi som pulserar
i en kometsvans rykande
med liv och död