Hon var mer vin än människa. 

Sa du.

Förde koppen till dina läppar.

Hon hade stått uppe på balkongen ovanför dig. Vinkat. Frågat om ditt liv. Rökt. Tappat fimpar ner på din balkong.

Du hade väl mest varit artig. Inte sagt så mycket alls. Kanske visste du inte vad du förväntades säga. Kanske visste du inte riktigt svaret.

Älskade. 

Dina rådjursögon är förrädiska.

Dina körsbärsläppar förödande. 

 Du kände inga explosioner längre.

Älskade.

Det är som att jag är död. 

Sa du. 

Förde bort håret från mitt ansikte.

För mig var du aldrig så levande.

För mig var du aldrig så pulserande vid liv.

Så förtvivlande upplevd.