Bar ut mig själv med blicken fast vid trädens 

kronor      Det var maj månad och det låg 

en död fisk sprattlande i hans nät av mening 

önskan som en hal ål i handen. Såg den falla. 

Flickan tackade av god ton tror det är 

passande ta på sig överrocken. Så hon slöt 

den till sig- stödde sig vid räcket. 

en lurig ton bland molnens kanter 

inte lönt att vänta livets stenar 

forma gångar tilltänkta 

Viljan spretade längs himlens tappra 

hinna om lät tiden vandra allt 

det viktiga de skapat bli till vålnader 

[inte lönt att skicka mina alster ]

inte än din tid ska komma inte än din tid

den måste    . Steg. Det är för vackert 

dalens sken i värmande kaskader 

snubblande vindar över det tilltänkta 

tillblivandet tänk om tänk om det inte 

existerat någon skada gudens givmildhet 

i ännu bredare former utsträckande 

uttöjande min skala. 

Kunde bjuda honom ärligheten. 

Ett tillblivande en punkt att 

utgå från-  ett vara-