Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Livet är bara så. Ibland gör det ont när man talar. Vi sårar varandra, medvetet och omedvetet. Av tvång eller lust. Det är väl en del av vad det innebär att vara människa. Hoppas att dikten inte känns alltför klyschig. Får ni någon bild av diktjaget?


Ord som svider

När hon talade blödde jag inombords
Stora röda tårar forsade i hennes ord
Men hennes ögon var blanka
Trots det som glittrade i varje stavelse
Minnena var en glänsande kniv
Och hon skar ut mitt hjärta
Så som hon gjort med sitt eget
Och såren läkte

Våra hjärtan förtvinade
Men vi överlevde


Fri vers av Nem
Läst 404 gånger
Publicerad 2006-04-19 11:07



Bookmark and Share

    ej medlem längre
tja du, eftersom du frågar... Den är nog lite klyschig. sorry =)
2006-04-20
  > Nästa text
< Föregående

Nem
Nem