jag hade armlederna fulla av vackra ringar i läder och trä, svarta och röda. som en tonårspojke i balantastammen, en ngai. bara det att mina ringar var i mer modern stil.

man kunde ta sig över floden på flera sätt. de fattigaste simmade. man kunde också välja att färdas i båt för en rimlig penning. båten var förvånansvärt rymlig, trots att den bara var ett valnötsskal fodrat med basilika. jag simmade över, kämpade framgångsrikt mot strömmen i mitten och kände mig hyfsat stolt över bedriften, men när jag mötte de tre systrarna på andra sidan ångrade jag mig faktiskt. de hade fått tre resor till priset av en, och varje gång fick de föra med sig en gäst. ett antal väskor och persedlar hade de också fått med sig över. kanske hade jag låtit snålheten bedra visheten.