det var som om natten
tillhörde någon annan
den liksom bara låg där
i den släckta blomsterrabatten
utan att jag kunde genomtränga den
eller på annat sätt fånga 
essensen den bar på

jag såg hur delaktigheterna
blev till flyktig alkohol
hur det som borde tillhöra mig
blev allt mer svårbemästrat
i själva sjunkandet fanns jag
det som låg i hastigheten

plötsligt börjar det brinna
lågan finner det
som ännu kan fatta eld
det är sent
natten är inte min
den ligger hela tiden
ett kort steg före

det finns ett jag
i dessa kaotiska rader
ett jag som inte är jag
som är allas våra jag
i ögonblicket då vansinnet
blir till en tillhörighet