trots att Anna alltid varit en strulig elev med hög frånvaro kände jag förståelse för henne, och sa inte nej när hon bad om en skrivuppgift i franska sista dagen på terminen för att kunna få betyg i ämnet. eftersom hon inte lämnat in en enda uppgift i moderna språk hittills under kursen kunde det ju inte bli frågan om något annat betyg än det lägsta. att hon hade sin dumma pojkvän med sig till skolan irriterade mig en smula. jag trodde det var slut mellan dem. förstod inte vad hon såg hos honom, hon var ju begåvad. ändå tog jag emot skrivboken med orange glansiga pärmar som Anna räckte mig och skrev in några anvisningar för uppgiften. jag hade tänkt mig en enkel presentation: je suis une jeune fille suédoise,  j' ai 20 ans, je m' appelle Anna, etc, förklarade jag. Anna gav mig en komplimang för mitt uttal, skakade på sitt blekta hår och bad att få duscha under tiden. jag satte på vattnet och bad pappa koppla in TVn.

när jag kom tillbaka för att fortsätta skriva var boken försvunnen. jag vände ut och in på min väska, skakade pärmar och sängkläder, men fann inget annat än en karta över Paris, som säkert pojkvännen lagt dit. typiskt honom, att försöka lösa uppgiften med en enkel genväg.

klockan var fem i tolv. om en timme skulle betygen vara satta. jag gick till lunchrummet i sällskap med filosofiläraren. vi kom just i tid för att se de sista räkmackorna bli undanplockade mitt framför ögonen på oss. tallrikar och bestick dukades också ut. det enda som fanns kvar var ett smuligt skivat rågbröd, ett paket smör, en halvt sönderkarvad bit goudaost och en gammal kaffebryggare. jag torkade av den sista smörkniven på en servett och log blekt mot filosofiläraren.

på något underligt vis fick jag veta att Pinocchio hade fallit ut ur duschkabinen när Anna öppnat dörren. jag såg det framför mig som i en film. om dockan var vid liv vet jag inte, men dr Zomboss var i alla fall besegrad för den här gången.