Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


efter hand som lösa lappar kommer i min hand renskriver jag dem. Utanförskapet, det hade jag glömt. Det var inte ett martyrium, utan självvalt i orkeslösheten ...


Mäktiga! ELLER Om vanmakt, utanförskap i sorg

 

Mäktiga! mäktiga drar molnen mot öster,

likt väldiga rökmassor över kolosser

i betongstadsdelen Böle

 

en knapp minut, så ljusnar himlen milt

 

precis som känslor när de hamrat innanpå

och det är färdigt för en stund, så lång

att man hinner hämta andan

inför nästa attack

 

och nya molnmassor väller fram,

annorlunda, stora, ljusare, och riktningen

en aning mer mot söder

 

så inställer sig friden, ron som kommer

av att titta ut ett tag, lyfta blicken

från dataskärmen, vila i livet, det liv

som går vidare utan min andel i det

 

 

 

2.11.1992




Fri vers (Prosapoesi) av Minkki VIP
Läst 381 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2015-07-29 12:16



Bookmark and Share


  Carl Mikael Fäldt
Ja... slutraderna är sannerligen kännbara och suveräna!
2015-07-31

  Carl Mikael Fäldt
Ja... slutraderna är sannerligen kännbara och suveräna!
2015-07-31

  Eva Langrath VIP
Tycker mycket om dina ord som för mina tankar till en lång sorgebearbetningsprocess, där livet trots allt går vidare men på ett nytt sätt.
2015-07-29

  walborg
Slutraderna är suveräna!!!
2015-07-29

  Maj-Lis VIP
Hur man än vill styra de mörka molnen...så går det inte
De har bestämt sin bana
2015-07-29

  Gunwale VIP
Väljer man nånsin utanförskap? Det finns för all del säkert utanförskap av olika kaliber. Vissa kan vara bra, andra inte. Vissa går att göra något av. Molnen som drar fram är en bra bild av det vi inte rår på, som varken är bra eller dåligt i sig, och som man förhålla sig på olika sätt till, beroende på håg.
2015-07-29

  Jan Widströmer VIP
Utblick med inblick.
2015-07-29
  > Nästa text
< Föregående

Minkki
Minkki VIP