Redan medlem?
Logga in
efter hand som lösa lappar kommer i min hand renskriver jag dem. Utanförskapet, det hade jag glömt. Det var inte ett martyrium, utan självvalt i orkeslösheten ... Mäktiga! ELLER Om vanmakt, utanförskap i sorg
Mäktiga! mäktiga drar molnen mot öster, likt väldiga rökmassor över kolosser i betongstadsdelen Böle
en knapp minut, så ljusnar himlen milt
precis som känslor när de hamrat innanpå och det är färdigt för en stund, så lång att man hinner hämta andan inför nästa attack
och nya molnmassor väller fram, annorlunda, stora, ljusare, och riktningen en aning mer mot söder
så inställer sig friden, ron som kommer av att titta ut ett tag, lyfta blicken från dataskärmen, vila i livet, det liv som går vidare utan min andel i det
2.11.1992
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Minkki
Läst 380 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2015-07-29 12:16
|
Nästa text
Föregående Minkki |