självgående klockor rinner
längs det tunna staket
som skiljer dagen från intet

en måne säger inget mer
än vad kvällen för med sig
i omedelbar besvärjelse

det är tyst på kajplanen
den sista bussen har gått
och vågorna tilltalar ingen

det finns ögonblick
när tomheten griper dig
som en girig älskare

det finns dagar då allt
inte är något mer
än det du inte saknar