Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Septembernovember


Slår upp ögonen, eller nej, lirkar snarare långsamt upp dem, ett ögonlock i taget. Snoozar mobilen, sträcker ut benen, sjunker djupare ned i kudden, gosar ihop täcket och gäspar. Det är kallt utanför täcket, så förbannat kallt. Kastar ett trött, så väldigt trött ögonkast på fönstret, säger hej till min fina, nya orkidé som sakta vaknar till liv på fönsterbrädan, men bannar ändå fönstret för dess gråa persienner som ingen sol sipprar igenom längre. Bannar sommaren som aldrig kom. Jag vill inte, jag vill ingenting, jag vill bara titta på tv-serier hela dagen, åh gud, kan jag inte bara snälla få vila några dagar, bara ligga här och gräva ned mig, jag vill inte gå till jobbet. Ingenting känns roligt när jag vaknar, och jag får panik över det. Jag vrider mig med ett stön och gräver ned huvudet i madrassen, varför måste jag. Panik, över att det redan i september känns som november. Åh gud, hur är det möjligt. Jag bannar sommaren, bannar den för att den lämnade mig så otillfredsställd. Föraktar november, för hur jävligt det kommer att kännas då. Går sönder inombords av längtan efter sand mellan tårna, solvarma klippor, det varma ljuset som en bekant fotograf hävdar aldrig uppenbarade sig i år. Nej, det kommer inte komma heller, i år är ett förlorat år, nu är det bara till att vänta på nästa år, tjolahopp tjolahej! Inga foton, inga foton.. Väntan, längtan, redan nu, nej, det går inte, jag kommer dö! Jag känner mig sviken av livet. Dumpad av moder jord. Visst känns det bättre framåt dagen, visst får jag livsglädjen tillbaka igen, emellanåt, men den här känslan när jag vaknar, den är så överväldigande, den tar över mig, förintar mig. Och jag som vanligtvis bara brukar känna den i november, men nu är det alltså bara september. September, åh hur är det möjligt. Jag som åtminstone brukar kunna finna tröst och lugn i att ah, det är november, allt är i sin ordning, det går över. Lättat kunna frigöra mig ur min hopkurning, rulla över till andra sidan och kliva upp ur sängen.
       Nu är det bara september, och allt är i oordning.

 




Fri vers (Prosapoesi) av Ericafika
Läst 255 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2015-09-04 09:56



Bookmark and Share


  Per Drysén
Kvalfylld text som verkligen lever och pendlar mellan hopp och förtvivlan. En stor anledning är att sommartiden gör att morgonen blir mörkare, som om vore det november. Avskaffa sommartid så blir det ljusare och livet blir lättare att leva.
2015-09-04
  > Nästa text
< Föregående

Ericafika
Ericafika