Jag går på lina
Över en djup ravin

Det kallas visst livet
En evig balansgång

Ett felsteg och jag faller
Utan livlina och skyddsnät

Fast det är ju inte riktigt sant
Jag har en osynlig livlina

Jag har mina fina barn
Min familj
Mina underbara vänner

De finns där för mig
Mitt skyddsnät

Som lindrar fallet
Om jag skulle kliva snett

Vetskapen gör mig trygg
Och jag balanserar vidare
Genom livet