... att känslan infinner sig ...

Känslan av
att när jag äntligen
börjar nå fram 
till det mål 
vilket ännu ej 
har något namn
som ännu
visat sig för mig ...

... så blandar sig
tillvaron i
och rycker bort
alla de förutsättningar
jag lyckats skapa
för kunna uppnå
det jag allra helst vill ...

Det är i dessa stunder
som mina fundament
börjar rista i sina grunder ...

... och tvivlen 
inom mig växer
om livets
verkliga makt och gåva
att vilja mig väl ...

Det är då
jag känner en innerlig tacksamhet
inför den ej alltid
alltför väl dolda gåva jag har
att våga skänka min tillit
till min tro på 
fantasins och kreativitetens
tankekrafts förmåga
att använda sin magi
till att omvandla och förverkliga
vissa drömmar
och en och annan omöjlighet
till det möjliga
och ett och annat underverk
vilka återställer mina fundaments grunder ...