Jag är den tonlösa permissionen,
indikationen på miljonen.
Jag är smutsen på Stadsmissionen,
ensamhetens nakna slag.

Jag är den blödande psykjournalen,
och det sviktande kapitalet.
Jag är det rämnande rakbladet,
som är ungdomens tröst idag.

Jag är tusen nya resor,
alla dina revor,
kärlekens kvarlevor,
och hatets klara senor.

Jag är dina brustna fenor,
priset för en klenod,
razzian med fel ord,
och de som inte vill tro.

En för alla,
alla mot en.
En mot alla,
alla för en.

Jag är idioten fast på båren,
skakad dåre som dör med åren.
Jag är alla de kloka råden,
Med så falska visioner kvar.

Jag är piller du undviker,
hjärtats hälft som alltid sviker.
Hjärnans spratt som alltid tiger,
En hallucination var.

Jag är allt som finns däruppe,
alla deras kupper
synen genom luppen,
hämnden som är ljummen.

Jag är allra sista truppen,
machokvalets lumpen,
sista kaffesumpen,
som blev kvarlämnad åt slumpen.

En mot någon,
ingen för en.
En för ingen,
någon mot en.