Klockan tickar en minut i taget så här tre på natten.
katterna har just varit ute i den kalla höstnatten.
från Youtube hör jag Eva Cassidys sorgsna röst.
Den passar så bra in i mitt liv just nu.
I en evighet av sorgsenhet, lever jag mitt liv.

Den ensamma natten med katterna.
Jag och dom.
De är vana vid att jag är vaken.
De känner mina rutiner.
Kanske är de dom ända som känner mig fullt ut.

En ensam lampa lyser upp mitt rum och utanför fönstret
vilar mörkret innan gryningen kommer.
Jag vet, ja jag vet att dagen kommer bli tröttsam
av för lite sömn.


Medan tonerna tröstar mig ligger jag här i sängen och låter mina ord
flöda genom mina fingra ut till er..