Jag är i frötallens längtan
den som gömmer sig
långt in i det kaos som är jag

hur många vitsippsbackar
finns det kvar tänker jag
när löven långsamt yr

den sena hösten sjunker
långt ner
i tröga vattendrag

kvällen låg som en spegel
någon andats på
i gatans dova återsken

den som vandrar
finner sig tyst i stegen
som leder åt ett annat håll

jag vaknade i sådant steg
neonet surrade
över samtalen från borden
på trottoaren

det finns en värme
som håller ögon vid liv
en röst man kan röra vid

natten blev ett fall
som störtade mot havet
en fiskmås längtan
en tyst förtvivlan
inför det oljiga vattnet