blodröda läppar,
fräkniga kinder


ansiktet upplyst
av skymningen

hon nynnar på en bortglömd låt,
dansar
som om ingen såg på

hennes eldröda hår fladdrar i vinden,
ovanför
ser himlen roat på

under hennes vita hud,
bultar blodfyllda ådror
i takt med hennes andetag

hennes bara fötter leder vägen framåt
i det daggvåta gräset
det är bara hon
som vet
var hon är på väg