Det är skuggor i hörnen. Lampans sken glider över den bortre väggen. I rummet finns ännu os kvar från de amerikanska pannkakorna hon nyss stekte. Katterna sträcker ut sig förnöjt på sängen och jamar lite svagt när hon går förbi. Hon sjunker ner på sängen och sträcker liksom katterna ut sin onda rygg. En vecka sen hon sist låg i sängen. Hon har varit inlåst. En depression fällde henne till marken och hon nästan kröp in till akuten väntrum för att få tala med en läkare.
Alla vet ju egentligen. Men ändå skäms hon över sin svaghet. Trots att hon kämpar på för att öppna upp. Inte skämmas, utan i stället prata öppet om det. Hon blev kvar en vecka. Egentligen gick det bra och hon behöver inte känna skammen..men ändå, gör hon det.