Sakta dalar solen ner bakom trädens silhuett
Molnen sig i rosa gyllene skiftningar har klätt
En dag har gått och vi har snart nog bara kvällen kvar
När mörkret faller jag har solens ljus i minnet kvar
Det är ej lätt att i evigt mörker ständigt famla
Har man ingen lampa kan man nog i gropar ramla
Bäst att alltid ha ett ljus som lyser där man ska gå
Reflexer de är också bra så ingen en kör på.

Nu bleknar himmelen i väster och blir aprikos
Ännu blommar klematis och en sista klätterros
Lejongap står där kvar bland höstastrar och kärleksört
Snart kommer säkert nattfrosten så plötsligt och bestört
Då vissnar alla växter och kal bli då vår natur
Jag vill då gå i ide liksom vissa svenska djur
När solen bakom horisonten hunnit sjunka ner
Då orkar jag inte denna dagen hitta på mer.