Du har mindre än tre månader på dig
att hitta en ny väg i livet
men varje dag
ska du se de som valt bort dig i ögonen
göra allt de ber om
le som om ingenting har hänt
fastän allt är förändrat

Men hur fortsätter man att le?
Hur uppbådar man den energi som krävs?
Hur går man vidare
samtidigt som man måste stå kvar?

Det är som att behöva bo kvar
hos en partner
som precis dumpat en
och krossat ens hjärta
vara tvungen att stå bredvid
och se på
medan hen letar efter någon
som är allt det där
du inte är

Du har gett allt
men det betyder inte ett skit
du var bara ett substitut
du förtjänar inte tryggheten
nu ska du lämna företräde
åt en prålig illusion

Det är inget fel på dig
egentligen
men gräset kanske
ändå
trots allt
är lite grönare på andra sidan

Allt som krävs
för att du ska kunna blomma ut
är lite näring
någon som vågar tro på dig
på att du kan fylla vilka skor som helst
om du bara fick chansen
men det får du inte