en sandstrand

en nyinköpt ren hink

och en röst som bad mig

att sätta en deg på jäsning

en resa till ett byggvaruhus. vi svängde in med långtradaren. tränade på kurvtagningen flera gånger men touchade kantstenen varje gång och satte ett hjulspår på gräsmattan. nåja, det fick väl duga. takplåtarna var klarblå och släta. jag tyckte 2 x 2, du tyckte 1,5 x 1,5. vi tog en kasse av varje och klippte av några hörn till plåster. vi släpade de gigantiska kassarna nedför spiraltrappan. jag bar den minsta kassen på axeln, den största drog vi mellan oss.

så försvann du bara, på andra våningen. plåtarna också. jag gick upp igen och ropade, väckte en pojke som provsomnat på sängavdelningen, ramlade ur ramen och försökte ta mig in igen utan resultat. trösklarna var för höga, det hjälpte inte att jag försökte lyfta benen. till slut hittade jag en trappa i det sydvästra hörnet. i det sydöstra skymtade jag en av stadens berömda byggnader, reveterad i ockra, väggmålningar i blekta pasteller, trädgård med fontäner. trappan jag gick i verkade luta bakåt. när jag kom upp hade dörren krympt till en lucka. bakom luckan fanns ett madonnahuvud med bara ett öga. det andra var ersatt med guldpaljetter. madonnans kropp var balsamerad och föll över mig. musiepedagogen förklarade att ögat varfrån 1400-talet. eftersom de hade ont om personal fick jag själv försöka reparera madonnan. jag började med att vrida det spetsprydda huvudklädet på plats.

en eftermiddags intensivundervisning

i konsten att skapa madrigaler

väninnan, professorn och jag