minnet
när som helst
var som helst
på promenaderna bland nerfallna löv
de få stunderna jag tillåter mig själv att läka
känna någonting annat
och ta en paus från sorgens fåglar
när det nästan går att andas igen
och jag kan smaka på en annan verklighet
då dyker du upp

du kommer som en svart gestalt
utan ansikte
en ständig påminnelse
om livet som aldrig blev
änglavingar
på älskad som finns bortom molnen
så nära
och så långt bort på samma gång

änglapappa
idag rinner tårarna
bara för dig