natten lyser av
plötsliga blixtnedslag,
i köket går datorn på sparlåga.
det har börjat växa en
berättelse under nätterna.
kan bara skriva den i korta drag,
varje gång orden börjar komma
lägger det sig en värk bakom ögonen.
den liknar katten
när den lägger sig över tangentbordet.
jag vet, Asta, att mina texter fick dig att le.
ibland, kunde språket vara lika slumpmässigt
träffsäkert som de vita blixtarna,
de kunde bränna lika skarpt med.

mina berättelser är inte lika
skarpa nu,
men de värker även de.