Du drar efter andan, både en och två gånger. Jag tror att du ska säga någonting, fånigt eller retsamt, precis som nyss, och ser uppfordande på dig, väntandes med ett lite försmädligt leende. Stryker med fingrarna längs din skäggstubb och rygg, studerar ditt ansikte som bara blir vackrare för varje gång jag ser det. "Är du på väg att säga någonting?" frågar jag, och du nickar. Och så säger du det. 

Du skulle ha åkt till Australien på obestämd tid imorgon, men du har bokat om det för min skull. 

Världen snurrar, hjärtat kortsluter. Mina ögon vill aldrig blunda mer, för min verklighet har plötsligt blivit så mycket finare än några som helst drömmar. 

Stryker med fingrarna längs din skäggstubb och rygg, studerar ditt ansikte som bara blir vackrare för varje gång jag ser det. Omfamnar din själ, som är den finaste av alla själar, men tydligen ändå inte för fin för att vara sann. 

För Australien får vänta. Australien får vänta till fördel för mig.