Fröken Bitter hatade världen.
Hon hatade allt om man skulle vara petig men det visste ingen.
Fröken Bitter hatade sig själv.
Hon hatade allt som hade med henne att göra men det visste ingen.

Fröken Bitter älskade arsenik, eter och snaror.
Hon älskade att förföra och förgöra men De förstod inte det då.
Fröken Bitter förmådde sig till ett "förlåt" innan det var försent.
Hon hade lite hjärta kvar att önska dem det innan de tynade bort

Fröken Bitter gråter en tår.
Hon gråter för sig själv och för de andra men de kan inte trösta.
Fröken Bitter önskar att känslorna kunde vara varma.
Hon drömmer sig bort till ett plats där hon inte finns och de andra håller med.

Fröken Bitter blev ett med döden.

Hon och Döden

älskade med varandra.