Det här är en sjö vi badade i på somrarna. Vi fick cykla eftersom mamma inte hade körkort och Johannas pappa var arg jämt. Jag minns inte säkert men det var kanske en halvmil dit och kändes som ett ljusår. Asfalten blev grusväg i högersvängen och sedan förbi Birks hus och sedan Sebastians hus och sedan äntligen in i skuggan av granarna. Johannas hår var midjelångt och solblekt. Hon hade blåmärken på överarmarna.

Det är så varmt att vattnet nästan inte svalkar alls. Men om jag dyker ner under ytan och svävar där en stund hör jag bara skogens hjärta bulta.