Korpen skriker
sig aldrig hes

Det bara låter så

I morgontimman

Avfrostas sanningen

Kryper fram i
smältande gryningsljus

Allt är Vindstilla
I vaknande ögon


Entitan letar envist föda
mellan stickiga grenar

Den väntar varken på Buss
eller högsta Lottovinsten

Den bara finns där
en stund,ett tag till

Inuti huvudet på en
kvarglömd resenär

Just innan den välsignade Bussen
försenad, med sömniga lyktor

Visar sig invid Vägkrönet.

All Tid som försvunnit
All Tid som finns kvar

Stod balanserade
I evighetens Vägskäl

En frostnypen Decembermorgon

Då en person klev på
Till en ny dag
i det stora ekorrhjulet.