Nötskrikan var kvick att
ta hand om Ekorrens upp
-täckta förråds-gömma.

Det som ändå dög
att inta
i en hungrig kräva

Bland blommande blå-
sippor och fjolårs-torra
stilla-prasslande löv.

Själv låg Ekorren och
diade sina småttingar

Allt har sin tid

Även när överflödets
tillvaro börjat öppna
upp sig på vid gavel

Mellan späda limegröna
nyutslagna Asplöv,vajande
runt gammelgranen med
en neonblå himmel ovanpå

Som en oavslutad cirkel
från det förgångna

in i överlevande nutid.