Färdas genom nätter av tankar. Tiden är en fiende som sakta bryter ner mig. För varje dag som går så kommer sanningen närmare genom det skydd jag byggt upp. Pulserar med hårda slag för att riva de murar mitt förstånd byggt för överlevnad. Ordet. Det förhatliga ordet. Hjärntumör. Jag vrider och vänder på det tills det värker bakom mina ögon och jag spottar blod.
Finns inget mjukt i ordet. Inget som inger hopp.
jag väntar på en röntgenplåt som ska visa mig att den inte är farlig..men då ska den sitta där som en evig påminnelse om att jag är människa och jag kan dö. Den ska kollas var tredje år. Nej jag vill den ska bort NU!!!Den ska inte finnas en cekund till i mitt huvud. FÖRSIKTIGT..VÄCK INTE KÄNSLORNA SOM SOVER!!
Bakom lager av skydd ligger mins känslor och sover. Bara jag är vaken klockan 3 på natten med en satans hjärntumör i mitt huvud.