Jag stod till strid i tidens blå Gomorra
och såg en minnesbår min stig gå om
som hördes själva själens strängar skorra
bortfördes vi till sångens grå Sodom.

Där stämmor steg att natten genomborra
och tusen tysta röster viskat "kom"
för svag till svar jag mötte maror morra
men svaren ljöd från svarta stråk inom.

Och aldrig mera finner innanmäten
den jubeldag som nalkats utanför;
en evigt etsad ton är allt jag hör.

Jag sitter fast i mitten av där läten
förslöt min minnesvård att eka stum
till tusen svarta svar från röda rum.