När jag vaknade på morgonen föll snön
tyst och lugnt där ute. Stora flingor som
gjorde att allt blev vitt. Kände att jag
måste ut.

Jag mixade en fruktdrink som jag drack
innan jag tog på mig varma kläder och
med min kamera om halsen traskade
jag iväg.

Det täta snöfallet hade då upphört och
det flingade bara lite lätt. Jag skymtade
lite av den blå himlen mellan de av solen
rosafärgade molnen.

Nere vid ån kunde jag som vanligt inte
låta bli att fotografera allt det vackra
som jag såg. 

Plötsligt hörde jag ett plaskande en bit
bort på ån och såg 4 gäss sätta fart under
vingarna. Strax efter kom ytterligare en.
Med sina karakteristiska läten försvann
de längs ån och jag hann inte med att ta
några kort. Jo, ett, men fåglarna syns
knappt.

Bakom mig där syntes mina spår i den
decimeterdjupa snön. Kors och tvärs över
vägen gick de och folk måste nog undra
vad jag höll på med. Men så är det när
naturen lockar och man vill hinna se allt.

Jag stannade bara en liten stund. Såg hur
strömmen slet med sig sjok av den tunna
isen som börjat lägga sig längs kanterna.
Trädens konturer var nu vitmålade och
torrt gräs och fröställningar avtecknade
sig mot den vita snön.

Sedan vände jag om och följde spåren
tillbaka hem igen. Såg några barn som
tumlade runt i snön och hade så roligt.

Fyllde på småfåglarnas fröautomater.
De behöver extra mat så här på vintern.

Kände hur det kurrade i magen och
förstod att det var dags för min egen
frukost.

Det snöade tätare igen, så senare under
dagen var det nog dags att skotta. Ganska
skönt egentligen, med lite motion. Jag 
tycker faktiskt om att det blir lite vinter,
våren känns så mycket skönare då, när
den väl kommer.