Du kanske tror att det vackraste ljudet som finns är en klar, hög ton sjungen av någon fågel eller sopran

Du kanske tycker att det vackraste ljudet är det det där pssschhht:et från en iskall läskburk som öppnas

Du kanske tveklöst svarar att det vackraste ljudet är dina barns glada röster när de ropar på dig efter en lång dag på dagis

Och kanske tänker du att det vackraste ljudet är
en brummande motor eller din favoritlåt på hög volym,
plinget i din telefon med ett sms från din älskade,
fraset i en klänning med för många lager tyll,
plasket vid årets första dopp i det blå,
knallen när du skjuter på en älg men missar, 
prasslet när du öppnar din favoritchoklad,
bruset i staden,
suset i skogen
eller brännande vågor som slår mot land.

Eller något helt annat.

Men det vackraste ljudet kan också vara
det sträva, lite knastriga ljudet
av en omtänksam frus hand

som upprepat stryker över det grova tyget
på vinterjackans rygg,
täckande en man som nyss har bränt sin egen hand
och nu plågas av smärtor som tycks utan ände.

Som inte lindras av genom kranen
hundra kubikmeter forsande vatten,
BurnFree
eller morfin. 

Som han säger är outhärdliga,
men som skulle bli det
först om hennes lugna strykande upphörde.   

Han kommer aldrig att behöva upptäcka
hur ont det hade gjort.

Hon är outtröttlig.