Vill rädda denna stund att försvinna,
ty den är oersättlig - oemotståndlig -
närmast skoningslöst fager - oförstörd

Lugnad, med missriktade solvärmen
(den förrådande), till att ta mig en fridfylld stund

(Helt och fullt likt ett dumt djur vilken illa kvickt;
genast glömmer, när lite värme når att titta fram.)



Träden, fortsätter regnandet, i ett välriktat lån
sammansatt med suckandet, hem till sin visshet

Skogen, dräpt igen på sina blad, blom och strån,
stöptes till molnens och mullens tjänster i hemlighet


Det var något välbekant…

med allt detta hjälplöst plågade,
det här ihåligt inrättade;
att livet blir dödens enda skämt

återkommet till att snarligen vara det svunna


Och medan tyngda steg tårar bort vägdammet
fyller hällregnet en redan överfylld regntunna