Jag är ett svin.
Så kall och beräknande.
Manipulativ och elak.
Hur blev jag så här?
Jag trodde att jag var bättre,
Men jag känner tydligen inte mig själv.
Hur kan jag döma något så helhjärtat,
Bara för att sedan göra det själv?

Jag är så girig,
Ville inte välja innan jag fått prova,
Lite som om ni vore varor,
Objekt, inte personer.
Ibland skräms jag av tanken
På att jag hade velat ta er båda,
Några till om jag kunde,
Trots att jag inte förtjänar någon.

Jag undrar hur det kändes,
När jag gick från varm till så kall,
Det var ju över natten,
Utan varning alls.
Eller när jag tog igen,
Då någon blev den andra,
Måste ha varit så osäkert
På vad jag egentligen menade.

Nu är det ändå en tid sedan,
Men jag fortsätter briljera,
Tar det jag får här och där,
Men vill ändå ha dig till min.
Låter dig undra vad jag tänker,
Om det jag säger ens är sant,
Men kräver ständigt bekräftelse,
Trycker på mer uppmärksamhet.

Egentligen borde du ha lämnat mig,
Det borde förmodligen ni båda,
Jag gjorde mitt bästa för att snärja,
När jag borde släppt mitt grepp.
Jag förtjänar ingen av er,
Men jag vill ändå att du ska veta,
Att jag inte längre vill irra,
Att jag har gjort ett val.

Det fanns bara en tänkbar väg,
Även fast jag gick åt fel håll i början.
Vägen går till dig, tveklöst,
Om du kan stå ut med ett svin