jag kunde aldrig säga hejdå
jag sparade toapappersrullarna jag
tyckte synd om under sängen
pratade till dem med lågmäld röst
höll dem ömt
av dem skapades jag
sen åt jag månen som en apelsin
kraskras
sa: gonatt, vi ses imorn
att gråta,böna,be
har aldrig stoppat varulvarna
så man får bita ihop när mamma
stänger dörren