Den breda trappan upp till Första våningen var klädd med ljusbruna mattor. Den mörka flickan och jag sorterade tvätt. När vi var klara tog jag min hög under armen och gick ner till herrgårdens entré för att plocka blommor. Blå kaprifol klängde på dörren, syrener och lupiner prunkade på gårdsplanen. Jag plockade en härlig bukett.

Jag gick uppför trapporna igen, till köket på Andra våningen. Den mörka flickan stod vid köksbänken och skar lök. Hon förklarade att hon hade glömt ett plagg i trappan, en ylletröja mönstrad i rött och grönt, men att den kunde ligga kvar tills hon gick ner nästa gång. Jag hade hoppats hitta en vas till mina blommor, som jag ville sätta på det stora ovala bordet på Tredje våningen. Den färgglada buketten skulle göra sig fint mot den vita duken. Jag ville dock inte inkräkta på den mörka flickans arbetsutrymme genom att börja rota i skåpen, så jag hoppades få låna en vas på Tredje våningen. Lupinerna slokade redan lite, men det fick gå. Jag frågade flickan om hon ville följa med och uppleva den underbara herrgårdsstämningen där uppe, men hon förklarade sig vara nöjd med att stanna på Andra våningen. Från tvätthögen grep jag en vacker vit duk med ett frodigt blommönster, och tog sikte på genvägstrappan från köket. Den var smal och hade liksom övriga trappor i huset en ljusbrun matta. 

På halvplanet ovanför första delen av trappan mötte jag köksan, en barsk svarthårig matrona. Bakom henne skymtade ett förråd med stora rostfria kärl, troligen kantiner och kompostbehållare.

- Var har du slaskhinken? undrade köksan. Använder man denna trappan måste man ta med sig den, det borde du väl veta. Inga genvägar utan senvägar!

- Förlåt, jag kunde inte se den i köket.

- Nej det var ju inte så konstigt, jag har redan den här. Ville bara markera reglerna.

Jag trängde mig förbi hennes väldiga barm, vidare upp mot Tredje våningen. När trappan vände håll hörde jag barnröster. Herregud, det var teaterföreställning idag! Hela den stora salen var nedsläckt. Jag tassade försiktigt in och satte mig på en gymnastikbänk. Tyvärr var jag tvungen att smita över scen just när ett led barn passerade med trollstavar. Jag skämdes över mitt intrång men kände mig ändå på något märkligt sätt välkommen. De närmaste damerna i publiken log överseende åt min slokande blombukett.

- Trolla, trolla, trolla, viskade barnen.