Förintelsens barn fryser
på våra gator
på Europas gator
de somnar i skjul mot natten

i femhundra år var de slavar
hundrafemtio år senare
är det ingen som vill veta av dem
varken här i våra städer
eller i den slum dit de förpassats

se hur de sitter där i kylan
alla känner de någon
med mördade släktingar
under det nazistiska ursinnet

de bär på Förintelsen
som en skam och en sorg
ett utanförskap få ifrågasätter
igår idag imorgon

det finns ett lidande
så uppenbart
när vintern kommer
och ändå detta leende

under rocken från myrorna
brinner de som i historien
lurades in i ett duschrum
och utplånades i eld

de som brunnit där
finns ännu bland oss
askan har inte lagt sig än
någon tänder nya eldar

hatet väller som oginhet och kyla
i vårt mörka Europa
småsintheten slår över
i mord och eld

de små samlar sig
i hatets härar
de trasiga får sin näring
i våld och makt

Förintelsens barn fryser
på våra gator
på Europas gator
de somnar i skjul mot natten

unga och gamla
sjuka och desperata
ingen ser dem
ingen vill ha dem

i femhundra år var de slavar
sedan släpptes de fria
att vandra mot en försörjning
som snabbt försvann
mot ett liv i förakt
och utanförskap

inte ens de döda fyller oss med skam
inte ens det kalla hat
som ännu rullar genom Europa
kan ändra på förhållandet
i den bistra vågskålen

Förintelsens barn fryser
på våra gator
på Europas gator
de somnar i skjul mot natten