Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vårvila

Märken på skosulorna. Vitt puder på din kappa. Herren över flugorna. Någon skrek "allt åt alla". Mitt huvud i bassängen. Snart badar en utomhus. Dina händer är stängsel. Din röst skar upp himlens brus. Jag såg när det blåste här. Det fanns inga kratrar då. Jag såg när det blåste här. Det fanns ingen måne då.

En marinblå himmel, bakom svarta liljor.

Knastret över trägolvet. Det finns jord på din kappa. Smek inte din revolver. De skrek "döda varandra". Mitt huvud i nostalgi. Snart täcker gräset benen. Det blev som det skulle bli. Jag hittar inte venen. Jag såg när det blåste kallt. Det fanns inga tankar då. Jag såg när det blåste kallt. Det fanns inga lögner då.

En grånande kråka, bakom svarta svalor.

Fotspår i en älskad park. Det finns asfalt i kappan. Jag vill inte vara stark. Jag skrek "snön måste falla". Mitt huvud i munkjackan. Snart har du aldrig rört mig. Jag borde glömma Nacka. Snart har jag aldrig rört dig. Jag såg när det blåste där. Det fanns inga andra då. Jag såg när det blåste där. Det fanns inga kappor då.

Ett gulnat papper, bakom svarta punkter.




Fri vers (Fri form) av TorsHammare
Läst 219 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2016-01-29 01:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

TorsHammare
TorsHammare